Argument och motargument angående FRA-lagen
Här citeras ett par sakliga argument mot FRA-lagen som jag bemöter utifrån mitt perspektiv på frågan:
"Demokrati
En grundtanke när det gäller demokrati är att den politiska makten ska utgå från folket och att medborgarna ska kunna utöva en effektiv kontroll över de styrande och utkräva ansvar av dem för den politik de fört.
Detta står i Regeringsformens första kapitel, paragraf 1.
'1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.'"
Gällande regeringsformens första paragraf ser jag inga problem. Genom offentlighetsprincipen har vi tillgång till långt mycket mer information om stat och kommun än vad man har i många andra länder. Och den tredje söndagen i september vart fjärde år ställer vi våra politiker till svars för vad de har gjort och vad de inte har gjort. Om man menar att FRA-lagen leder till att vår kontroll över de styrande minskar, borde det väl i sådana fall rimligtvis innebära att man ser lagen som en möjlighet för regeringen att övervaka folket?
"Meddelandefrihet.
Meddelandefrihet innebär att personer har möjlighet att uttala sig om verksamhet de tycker är felaktig utan rädsla för repressalier. Denna möjlighet är viktig för att kunna stoppa tveksam verksamhet, korruption och andra missförhållanden i ett tidigt stadium. Det ska alltså vara svårt för en tveksam verksamhet att fortlöpa i det fördolda utan möjlighet att någon uppmärksammar problemet.
Meddelarfriheten är i praktiken satt ur spel eftersom FRA har möjlighet att spåra de som läcker information och sedan kan all information som läcker från FRA, oavsett om FRA begått brottslig handling eller ej, klassas som sekretessbelagd information.
Källskydd.
Källskyddet innebär att en journalist kan neka att lämna ut identiteten på dennes källor. Detta är för att kritiker ska kunna våga ta kontakt med journalister och lämna information om tvivelaktig verksamhet. Massövervakning riskerar att fånga upp identiteten på de personer som kontaktar journalister i tron att de är anonyma.
Försvararna av lagen hävdar här att dom kontrollsystem som finns skall garantera att om FRA märker att ett meddelande är tips till journalister skall informationen genast raderas. Men sådant arbete måste granskas manuellt, kanske till och med med hjälp av juridiska experter, innan ett sådant avgörande kan ske. Även om meddelandet sedan raderas kommer dom personer som läst brevet fortfarande ha kvar vetskapen av det och sådant kan man, än så länge, inte radera.
Yttrandefriheten.
Personer som vet att de är övervakade vågar inte längre tala lika fritt vilket leder till självcensur. Risken med detta är att nödvändiga kritiker i en regim tystnar.
Självcencur - förklaring.
Till en början kommer dylik oro att vara låg, men det räcker med att misstanken väcks i samband med en arrestering med diffus hänvisning till avlyssning för att späda på oron kraftigt. Eftersom så stor del av avlyssningen är sekretessbelagd kommer det sannolikt inte att vara möjligt att dementera rykten om att massavlyssningen ledde fram till arresteringen."
Meddelarskyddet och källskyddet tillhör tryck- och yttrandefriheten, två av våra fyra grundlagar. Jag tror inte det är någon som förnekar deras betydelse för en fungerande demokrati. Just därför har regeringen tagit hänsyn till detta i propositionen (2006/07:63), bland annat under kap 2.2, paragraf 7:
"7 § Upptagning eller uppteckning av uppgifter som inhämtats enligt denna lag
skall omgående förstöras om innehållet
1. berör en viss fysisk person och har bedömts sakna betydelse för verksamhet
som avses i 1 §,
2. avser uppgifter för vilka tystnadsplikt gäller enligt 3 kap. 3 §
tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen, eller som
omfattas av efterforskningsförbudet i 3 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen eller
2 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen, eller
3. omfattar uppgifter i meddelanden som avses i 27 kap. 22 § rättegångsbalken."
Justitiekanslern, Tryck- och yttrandefrihetsberedningen och Lagrådet har ansett att FRA:s verksamhet, i och med det skydd som finns i propositionen och sedermera i lagtexten, inte kommer att strida mot meddelarfriheten eller källskyddet. Jag förstår principen i kritiken mot FRA-lagen i detta avseende, men jag har svårt att se hur meddelarfriheten i praktiken skulle hotas av signalspaning i kabel.
Givetvis kan man inte radera en människas minne, vad han eller hon har sett och hört, och det är bland annat därför som man har en hård lagstiftning mot informationsmissbruk av FRA, något som faktiskt finns reglerat för nuvarande signalspaning.
En arrestering med hjälp av FRA:s signalspaning är ett scenario som är ganska svårt att föreställa sig eftersom FRA inte sysslar med brottsutredning. Detta skulle istället kunna ske med hjälp av Säkerhetspolisens signalspaning, eller hemliga tvångsmedel, och självcensuren kontra Säkerhetspolisens verksamhet torde kunna vara ett intressant tema för diskussion, men just nu är det ju FRA-lagen som debatten gäller.
"Oskyldig till motsatsen bevisats.
Syftet med denna demokratiska princip är att en regim inte kan sätta oskyldiga men obekväma personer i fängelse för att tysta dem. För att kunna använda statens våldsmonopol för att frihetsberöva eller bestraffa någon måste personen ha dömts i domstol. I en övervakningsstat där staten resonerar att "den som har rent mjöl i påsen har inget att dölja", blir det misstänksamt att försöka undgå övervakning, även om den enda orsaken är individens törst efter ett privatliv.
Ett exempel på misstänkliggörande av integritetskrävande individer var försöken av Polisen att kräva ut namnlistor på de medborgare som begärt utträde ur PKU-registret."
FRA-lagen är inte i något avseende till för att regeringen ska övervaka svenska folket. Att signalspaning i kabel skulle leda till att tysta ner regimkritiska individer förutsätter en masskonspiration mellan regeringen, polisen, försvaret, UD, FRA och så vidare. Jag säger inte att dessa konspirationer är omöjliga, korrupta stater finns det gott om, men om en sådan konstellation skulle existera i Sverige bakom ryggen på alla medborgare, tror jag knappast man skulle ägna tid åt att stifta en lag för signalspaning; det verkar ju onödigt att offentligagöra sina planer, när man lyckats hemlighetshålla modern tids största konspiration någonsin. Nej, jag tror personligen hundra procent på att regeringen menar väl med FRA-lagen.
"Tydlig och konsekvent lagstiftning.
En konsekvent och förutsägbar lagstiftning är viktig för att en regim inte ska kunna tysta kritiker genom att frihetsberöva personer på basis av kryptiska lagtolkningar.
Massövervakning underlättar för denna typ av diktatorisk strategi då den möjliggör extensiv insamling av information om medborgare."
Jag håller helt med om att lagstiftningen ska vara konsekvent och förutsägbar, och därför tycker jag riksdagens krav på en förtydligen av målbilden för FRA:s verksamhet är både bra och nödvändigt. Eftersom jag inte ser signalspaning i kabel för försvarsunderrättelsesyften som en massövervakning tycker jag inte att lagen är något problem. Hade så varit fallet hade jag naturligtvis hållt med. Och då hade jag också varit emot.
"Sammanfattning.
Sveriges Riksdag har fattat ett beslut med röstsiffrorna 143 - 138 att med denna FRA-lag frångå de demokratiska principerna, troligen i strid med europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, i strid med gällande Svensk Grundlag och mot (en majoritet av) befolkningens uttryckliga vilja.
Jag vill uppmana Regeringen att ta sitt förnuft till fånga och riva denna lag."
Att lagen skulle strida mot Europakonventionen har tagits upp i debatten ett par gånger. Detta gäller i synnerhet artikel 8:
"Article 8 - Right to respect for private and family life
1. Everyone has the right to respect for his private and family life, his home and his correspondence."
Dock får man inte glömma bort vad som står i punkt 2:
"2. There shall be no interference by a public authority with the exercise of this right except such as is in accordance with the law and is necessary in a democratic society in the interests of national security, public safety or the economic well-being of the country, for the prevention of disorder or crime, for the protection of health or morals, or for the protection of the rights and freedoms of others."
Lagrådet ansåg inte att FRA-lagen stred mot någon av våra grundlagar. Så heller ej tidigare nämnda JK och Tryck- och yttrandefrihetsberedningen. Att den röstats igenom mot viljan hos en majoritet av svenska folket är svårt att ta reda på utan en folkomröstning. Jag tror det finns en "silent majority" som inte gjort sina röster hörda i denna fråga, antingen för att de inte vet vad FRA är, för att de inte bryr sig, eller för att de har satt sig in i frågan och kommit fram till att ett ja eller nej inte spelar så stor roll. Dessa kan vara både för och emot FRA-lagen, och därför tycker jag det inte är speciellt hållbart av vare sig förespråkare eller motståndare att använda det som ett argument. För övrigt är det heller inget brott att gå emot folkets vilja, inte ens om det gäller en folkomröstning, då dessa är rådgivande.
"Avslutningsvis vill jag visa några av paragraferna som är inskrivna i Regeringsformen för att understödja mina argument.
Regeringsformen
2 kap - 2 §
Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. Han är därjämte gentemot det allmänna skyddad mot tvång att deltaga i sammankomst för opinionsbildning eller i demonstration eller annan meningsyttring eller att tillhöra politisk sammanslutning, trossamfund eller annan sammanslutning för åskådning som avses i första meningen.
2 kap - 6 §
Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i annat fall än som avses i 4 och 5 §§. Han är därjämte skyddad mot kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande."
Gällande dessa paragrafer är det intressant att kika på vad paragraf 12 säger:
"2 kap.
12 § De fri- och rättigheter som avses i 1 § 1-5 samt i 6 och 8 §§ och i 11 § andra stycket får, i den utsträckning som 13-16 §§ medgiver, begränsas genom lag. Efter bemyndigande i lag får de begränsas genom annan författning i de fall som anges i 8 kap. 7 § första stycket 7 och 10 §. I samma ordning får mötesfriheten och demonstrationsfriheten begränsas även i de fall som anges i 14 § första stycket andra meningen."
Detta fall är således ganska likt det om Europakonventionen, och i likhet med det inte heller något som jag ser som ett problem.
"2 kap - 15 §
Lag eller annan föreskrift får ej innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet.
2 kap -22 §
Utlänning här i riket är likställd med svensk medborgare i fråga om[...]
2. skydd för personlig integritet vid automatisk databehandling."
Jag ser inte hur FRA-lagen specifikt strider mot någon av dessa paragrafer.
"2 kap - 23 §
Lag eller annan föreskrift får ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna."
Som tidigare sagt anser inte jag att FRA-lagen gör det.
Simon Hedlin Larsson
Två inlägg om FRA
Expressens förre politiske chefredaktör PM Nilsson skriver på sin blogg om FRA i två intressanta inlägg där han försöker kombinera liberala ståndpunkter med signalspaning i tråd:
http://pmnilsson.wordpress.com/2008/07/25/fra-fragans-tredje-standpunkt/:
"Man kan inte bara bortse ifrån att underrättelsetjänsten måste få bättre möjligheter att spana på nätet eftersom nästan all kommunikation finns där och jag tror inte att den civila ordningen med brottsmisstanke, vilket fp-revoltörerna vill ha, går att förena med en effektiv underrättelsetjänst. Om de seriösa FRA-kritikerna vill ha en effektiv underrättelsetjänst måste de ta ett större ansvar än de gör idag."
http://pmnilsson.wordpress.com/2008/07/24/fra-kritikerna-maste-ta-ansvar/:
"Det finns också ett annat mer övergripande argument som har lyst med sin frånvaro under sommaren. Utifrån liberala utgångspunkter kan man mycket väl hävda att staten idag bör ha ökade möjligheter till övervakning. Det gränslösa, gränsöverskridande och pluralistiska samhälle vi nu håller på att upprätta måste kunna försvaras med samma kraft som det gamla nationella och betydligt mer enhetliga samhälle som var 1900-talets. Men det gör man inte med allmän värnplikt, massarméer och ett av världens starkaste flygvapen utan med smart polis och militär i internationellt samarbete och med mycket kvalificerad kunskap om fienden. Och den kunskapen måste kunna inhämtas oberoenden om fienden är paramilitära ungdomsorganisationer i Moskva som planerar attacker på Estland, islamistiska teknologstudenter i Hamburg som planerar attacker på USA eller brittisk småborgerlighet i Leeds som planerar att spränga tunnelbanan i London. Vad de har gemensamt? De använder internet."
Simon Hedlin Larsson
"Underrättelsetjänsterna får övervaka folk"
"Men det hela understryker det olämpliga i att FRA får övervaka alla människor i Sverige med sin signalspaning. Deras omdöme är välkänt dåligt och mängder med helt oskyldiga människor kommer attt utsättas för omfattande intrång i deras liv och deras personliga integritet. Utan att ha möjlighet att vidta rättsliga åtgärder i efterhand. För svenska underrättelsemyndigheter kan i praktiken inte ställas till svars för nånting.
Svenska underättelsetjänster kan alltså, både lagligt och olagligt, övervaka folk utan att vi kan göra något. För i allmänhet får ingen reda på vad som skett och för det mesta finns ingen möjlighet att ställa någon till svars."
Det stämmer inte. Att många känner oro inför att deras personliga integritet kränks i och med FRA-lagen förnekas inte på något sätt. Men påståendet att FRA:s signalspaningsverksamhet inte kontrolleras är inte korrekt. Redan i dagsläget ser andra instanser över FRA:s verksamhet. I och med FRA-lagen och riksdagens tillkännagivande av denna kommer FRA:s integritetesskyddsråd, Försvarets underrättelsenämnd, tillståndsnämnden, den parlamentariska kommittéen och Datainspektionens parlamentariska referensgrupp ha särskild insyn och kontroll över FRA. Utöver dessa gäller såklart även de generella tillsynsorganen Datainspektionen, JO, JK och Riksrevisionen.
Regeringen kommer till hösten lägga fram förslag på hur man ytterliggare kan skydda den personliga integriteten, men redan idag finns lagar och regler som skyddar mot integritetskränkningar, exempelvis missbruk av personuppgifter; lagen om behandling av personuppgifter i Försvarets radioanstalts försvarsunderrättelse- och utvecklingsverksamhet (SFS 2007:259) reglerar detta:
"2 kap. Information till den enskilde, rättelse och skadestånd
Information till den enskilde
Information skall lämnas efter ansökan
1 § Försvarets radioanstalt är skyldig att till var och en som
ansöker om det en gång per kalenderår gratis lämna besked om
huruvida personuppgifter som rör den sökande behandlas eller
ej. Behandlas sådana uppgifter skall skriftlig information
lämnas också om
1. vilka uppgifter om den sökande som behandlas,
2. varifrån dessa uppgifter har hämtats,
3. ändamålen med behandlingen, och
4. till vilka mottagare eller kategorier av mottagare som
uppgifterna lämnas ut.
Skadestånd
5 § Staten skall ersätta den registrerade för skada och
kränkning av den personliga integriteten som en behandling av
personuppgifter i strid med denna lag eller föreskrifter som
har meddelats med stöd av lagen har orsakat.
Straff
2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om
brottet är grovt, till fängelse i högst två år döms den som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
1. lämnar osann uppgift i sådan information till registrerade
som föreskrivs i 2 kap., i anmälan till tillsynsmyndigheten
enligt 4 kap. 1 § eller till tillsynsmyndigheten när
myndigheten begär information enligt 5 kap. 2 §, eller
2. behandlar personuppgifter i strid med 1 kap. 11 §."
Således skyddas den personliga integriteten mot missbruk och kränkningar redan idag då FRA endast signalspanar i etern. Regeringen arbetar, som tidigare nämnt, på fler förslag för att lag och handling ska ta ännu större hänsyn till folks privatliv. Det betyder dock inte att situationen på något sätt är optimal. Och det är ju där diskussionernas roll kommer in; att föra en seriös debatt och komma med konstruktiva förslag på lösningar spelar en avgörande roll i hur vår värld utvecklas.
Simon Hedlin Larsson
"If you want to be free, there is but one way; it is to guarantee an equally full measure of liberty to all your neighbors. There is no other."
- Carl Schurz
Tala klarspråk om alternativet, kritiker
"De säkerhetspolitiska grundförutsättningarna måste debatteras öppet om de inte skall ge upphov till ständigt återkommande eruptioner av missnöje och påpekanden om motsättningar mellan auktoriserade säkerhetspolitiska medel och deklarerade politiska mål.
Om Sverige på sikt står inför rimligt sannolika externa hot mot samhället måste landets politiska ledare erkänna och beskriva detta faktum samt acceptera de inrikespolitiska konsekvenserna, till exempel behovet av en modern underrättelsetjänst."
Bynander har helt klart en poäng - politiska företrädare i allmänhet och regeringen i synnerhet måste kommunicera med oss vanliga medborgare, förklara hur signalspaning fungerar, vad det är bra för och varför man som vanlig civil inte behöver känna någon oro över den nya lagen. Och även om det har blivit bättre under de senaste veckorna kan det öppna samtalet helt klart förbättras ytterliggare. Dock väcker Bynander även en annan intressant fråga utöver den om regeringens tankar om och bakgrund till FRA-lagen, och den frågan är: vad vill kritikerna?
Denna fråga är inte helt enkel att svara på, mycket på grund av att kritikerna till den nya signalspaningslagen knappast är en homogen grupp, utan, precis som förespråkarna, en grupp som består av subgrupper med olika viljor och åsikter. Malte Persson skrev här om dagen om just detta i en Expressen-artikel, "Din guide i FRA-debatten" (http://www.expressen.se/1.1239771). Persson menar att det finns fyra möjliga utgångspunkter för motstånd: principiell kritik mot lagens innehåll, pragmatisk kritik mot lagens innehåll, principiell kritik mot beslutets form och pragmatisk kritik mot beslutets form. Och just nu är det möjligt att anse att det kanske bara är den första och den andra, och framförallt den andra, sortens motstånd som är mest givande för debatten. Om vi i framtiden bör ha en författningsdomstol i Sverige eller dylikt tillhör på sätt och vis en annan debatt än FRA-lagens vara eller inte vara.
Det finns kritiker som vill riva upp lagen, men stödjer signalspaning i eter såväl som tråd, om man gör en ny, annorlunda, lag. Men sedan finns det många kritiker som inte verkar vilja ha någon signalspaning alls i kabel från svenskt håll. Och då är frågan, vad är alternativet? Det ser ut som det endast finns två andra saker man kan göra. Den ena är att försöka klara sig utan informationen, och här kommer det förmodligen bli en del efterkloksamhet när man inser att vissa problem hade kunnat hindras och förebyggas om man hade haft tillräckligt underlag. Det andra alternativet, som kanske ter sig mer logiskt, är att man får köpa eller byta sig till information från andra länder som signalspanar i tråd och har viktig kunskap som är väsentlig för exempelvis regeringen, försvarsdepartementet eller utrikesdepartementet.
Konsekvensen i det fallet blir således lik resultatet av en egen spaning, samtidigt som vi säkerligen inte får lika mycket information som FRA-lagen hade gett oss. Vi kommer också tappa mark i internationellt anseende, främst inom underrättelsetjänstsammanhang, men även andra arenor är högst tänkbara. Att riva upp FRA-lagen skulle alltså leda till samma konsekvenser för oss vanliga medborgare, men svenska staten och myndigheter förlorar information, samtidigt som Sveriges inflytande internationellt minskar. Är det verkligen vad man vill?
Det finns också en annan intressant aspekt i denna fråga angående det faktum att många andra länder signalspanar på svensk trafik, och det är hur den tolkas och används. Eftersom det som händer i Sverige för andra stater är utrikespolitiska företeelser kan det vara av högsta intresse att signalspana på och kartlägga tendenser inom svensk elektronisk trafik, samtidigt som det skulle vara det omvända förhållandet för ett spanande FRA då svensk trafik för nämnd myndighet gäller inhemska förhållanden.
"It is easy to take liberty for granted, when you have never had it taken from you."
- Dick Cheney
"FRA sysslar inte med brottsutredningar"
"En central uppgift för FRA är att ge regeringen underlag för beslut inom utrikes-, försvars- och säkerhetspolitiken. I decennier har signalspaningen bidragit med underrättelser om exempelvis internationella förhandlingar och om politisk och militär utveckling på olika håll i världen.
Jag vet att det finns gott om makthavare av olika slag i världen, som inte bara UD utan även regeringen i övrigt och Försvarsmakten behöver information om. Den informationen har i stor utsträckning övergått från eter till kabel."
Alla beslut som fattas i Sverige, oavsett vad, fattas ändå med hänsyn till vad som sker utanför våra gränser. Information om omvärlden är ovärderlig. Och en stor del av den kommunikation som kan ge oss denna kunskap har breddats från att enbart gå i luften till att nu även gå i tråd. Därför behöver FRA:s signalspaningsverksamhet breddas från att enbart spana i etern till att nu även göra det i kabel. FRA-lagen kommer reglera spaningen, istället för att låta den ske ohämmat, som den tidigare gjort i etern, och som den gör, även i kabel, i andra länder.
Regeringen har knappast stiftat denna lag för att avlyssna och övervaka svenska folket; man måste vara lagom cynisk för att tro det. Anledningen till att man lagt detta förslag, och att det även föreslogs av den tidigare socialdemokratiska regeringen, är att många politiker ser behovet av utökad signalspaning just eftersom det är en sådan viktig informationskälla till vad som faktiskt händer öster om Stockholm, söder om Ystad och väster om Göteborg. Att tro att det räcker med att läsa en tidning för att få en bra bild av ett land är ganska naivt. Samtidigt vill man ju trygga den personliga integriteten, varför man nu försöker göra så många åtgärder som möjligt för att lagen ska bli så bra som möjligt. Förmodligen är det många som glömmer att politiker är vanliga människor, och att makten endast är temporär, vilket är själva poängen med demokrati. Hur aktivt involverad är Ola Ullsten i den nuvarande regeringens arbete? Hur mycket har han att säga till om? Thorbjörn Fälldin? Ingvar Carlsson? Eller Göran Persson? Det är ytterst svårt att tänka sig att regering Reinfeldt skulle ha några andra intentioner med lagen än en förbättrad underrättelsetjänst. Allt som kan skada svenska folket, kan även skada dem själva, och därför tar man som folkvald politiker extra hänsyn när man stiftar lagar. I och med att vi inte har någon aning om vad vi gör om tio år, tenderar vi att fokusera lite ytterliggare på att göra saker och ting bra för så många inblandade parter som möjligt.
Kanske hade John Rawls trots allt delvis rätt med sin teori om "veil of ignorance".
"The fact, in short, is that freedom, to be meaningful in an organized society must consist of an amalgam of hierarchy of freedoms and restraints."
- Samuel Hendel
Ännu ett skäl till varför signalspaning är bra
Tidigare idag publicerades ett inlägg om Svenska Dagbladets reportage som visar på exempel då FRA har hjälpt såväl stat som individ (http://preservingfreedom.blogg.se/2008/july/fras-spaning-stoppade-attentat.html). Naturligtvis är inte dessa tillfällen de enda gånger då FRA har gjort betydande insatser, men av sekretesskäl är det svårt att dela med sig av sådan information till allmänheten. Detta beror bland annat på att om man avslöjar för mycket om FRA så kan det skada signalspaningens användning och effektivitet framöver, vilket ju är ganska logiskt. Samtidigt som man ska känna till att FRA spelar en viktig roll i att förebygga och förhindra attentat, konflikter, attacker och katastrofer, måste man samtidigt komma ihåg att nyttan av FRA:s signalspaning är långt mycket bredare än så.
Varje år får Regeringskansliet flera hundra rapporter från FRA. Dessa innehåller information om vad som händer i andra länder, politiskt såväl som samhällsmässigt, hur säkerhetsläget bedöms vara, och så vidare. Att använda detta material i kombination med rapporter från utrikesdepartementet och försvarsdepartementet gör det möjligt att skapa sig en bild av ekonomiska relationer i omvärlden, den diplomatiska situationen i en region eller säkerhethetsläget i ett land. Det behöver knappast nämnas hur nödvändig denna information är för våra politiker; det säger sig självt att kunskap om vad som händer i världen, ju noggrannare desto bättre, är helt oumbärlig, och något som ligger till grund för varenda motion, proposition och riksdagsbeslut som fattas. I detta spelar FRA och dess signalspaning en avgörande roll. Det vet alla som suttit i en regering. Och det vet socialdemokraterna också, och att de flesta av dem är för en utökad signalspaning är ingen nyhet. Det är dock ganska logiskt att förstå varför de väljer att hålla tyst om det just nu när de sitter i opposition, tyvärr.
"Freedom has its life in the hearts, the actions, the spirit of men and so it must be daily earned and refreshed - else like a flower cut from its life-giving roots, it will wither and die."
- Dwight D. Eisenhower
"FRA:s spaning stoppade attentat"
"FRA:s spaning har stoppat ett politiskt mord i Sverige, påverkat svenska beslut om flyktingar från Tjetjenienkriget och dämpat militära kriser mellan Stockholm och Moskva.
- Ett stoppat politiskt mord. En person som flytt till Sverige hotades något år in på 2000-talet av en mordpatrull från sitt gamla hemland. Enligt SvD:s uppgifter kunde FRA genom sin spaning följa patrullens väg mot Sverige. Tack vare det kom det tilltänkta offret aldrig i vägen för mordpatrullen.
- Tjetjenienkriget 1998 - 99. Tjetjenien i Kaukasus ligger i Ryssland men var i praktiken självständigt åren 1996-99. När det andra Tjetjenienkriget bröt ut 1998 vaskade FRA fram vitt skilda uppgifter.
FRA kunde följa hur kriminella grupper planerade kidnappningar. Även tjetjenska krigare och deras ledare kartlades. Men än viktigare var att FRA följde de ryska förbandens framfart mot civilbefolkningen. Behandlingen av tjetjenerna stred mot mänskliga rättigheter. Särskilt följde man från svensk sida vad som skedde i ett ryskt så kallat filtreringsläger.
- Sovjetisk dödskrasch 1985. Den 7 juli 1985 gjorde ett sovjetiskt stridsflygplan, Su 15 Flagon, ett skenanfall underifrån mot ett Viggenplan. Men Viggenföraren flög lågt, det sovjetiska planet slog i vattnet och Sovjet-piloten omkom.
En liknande incident fem dagar senare födde spekulationer i Stockholm om en medveten sovjetisk upptrappning. Men FRA hade avlyssnat de sovjetiska piloternas samtal och vad som skedde i kommandokedjan och kom fram till att det hela hade rört sig om rena busflygningar.
- Svensk dödskrasch 1996. Den 16 oktober 1996 störtade en svensk Spanings-Viggen under uppdrag mot den ryska atomkryssaren Peter den Store, piloten omkom. Lettland som haft två fartyg i området hävdade att svensken skjutits ned av kryssaren och en diplomatisk kris hotade.
Enligt SvD:s källor kunde FRA tack vare signalspaning mot kryssarens olika system slå fast att fartyget inte öppnat eld."
"My definition of a free society is a society where it is safe to be unpopular."
- Adlai Stevenson
Nätverket "Borgerligt nej till FRA-lagen"
Nätverket säger sig inte ha någonting emot själva signalspaningen, utan endast propositionen som röstades igenom den 18 juni, eftersom att det sägs att den "frångår den viktiga rättssäkerhetsprincipen att enbart brottsmisstänkta ska kunna utsättas för integritetsinskränkningar av staten". Samtidigt skriver de att de vill ta fram en ny signalspaningslag som "är acceptabel från integritetssynpunkt". Vad detta innebär i praktiken framgår dock inte, men utifrån förslag som tidigare lagts fram är det möjligt att gissa sig till att de stödjer det i debatten tidigare nämnda kravet på att signalspaning endast ska få ske då det föreligger brottsmisstanke och domstolsbeslut. Detta är ett väldigt konstigt krav eftersom det är helt omöjligt att genomföra, och att rösta för en sådan lag skulle vara detsamma som att stifta en lag om att avskaffa FRA.
När man signalspanar i kabel, oavsett vem och var, screenar man gigantiska, närmast ofattbara, mängder information för att upptäcka mönster och tendenser. Om man jämför med hur vi i modern tid lyckats tyda tusen år gamla skriftspråk, exempelvis runskrift, handlar det i det yttersta om att man har tillgång till stora kvantiteter så att man kan urskilja och tolka upprepningar och återkommande strukturer. Att se en främmande bokstavskombination en gång säger absolut ingenting om dess betydelse, men att se samma kombination förekomma på femtio ställen i en text, kanske i samband med en annan kombination, gör att man kan börja gissa sig till och försöka kartlägga ord och meningar. Signalspaningen fungerar på liknande vis; ett enda mail ger ingen information alls, men tjugo mail innehållandes samma sökord från samma IP-adress kan (men i många fall inte) vara av intresse. Dock är det inte individen i fråga som är intressant; en namnunderteckning i ett mail är i princip betydelselöst. Det är nämligen inte speciellt svårt att skriva exempelvis "Jultomten" istället för sitt födelsenamn. Det är också av den anledningen som den personliga integriteten skyddas, eftersom avsändaren eller abonnemangsägaren oftast kvittar.
Kravet på brottsmisstanke för att få signalspana krockar med hur det i praktiken faktiskt går till när man spanar. Om FRA skulle behöva ett domstolsbeslut för att få söka (och inte ens läsa) ett mail från en specifik IP-adress blir spaningen fullkomligt meningslös. Den enskilda datorn eller mobiltelefonen spelar som sagt ingen roll. Förmodligen blandas signalspaningen ihop med polisens avlyssningsverksamhet, då det faktiskt är individen som är intressant och krävs brottsmisstanke för att avlyssning ska beviljas. I det senare fallet handlar det om en person som är misstänkt för brott där avlyssningen kan tjäna som en informationskälla och leda till ett eventuellt gripande. Men FRA:s signalspaning i trådbunden kommunikation ska inte hjälpa till att gripa svenska brottslingar, den ska bistå politiker och tjänstemän med relevant information om hur omvärlden ter sig. En del av detta handlar givetvis om att försöka förebygga exempelvis terrorist- och it-attacker. Och just eftersom det går ut på prevention, är det omöjligt att kräva domstolsbeslut för signalspaning. Spaningen går ju ut på att upptäcka hot och FRA skulle således behöva signalspana för att kunna misstänka någon.
Förslaget om att det måste ske ett domstolsbeslut för varje objekt som FRA:s dator tillåts söka igenom är inte praktiskt genomförbart och faller främst på grund av följande tre anledningar:
1) Signalspaning handlar om att sålla igenom ofantliga kvantiteter information och det skulle således krävas miljontals domstolsbeslut.
2) Vi vet att andra länder signalspanar på oss och vår trådbundna trafik. Måste FRA då gå till domstolen och få beslutat att Kina eller USA ska misstänkas för brott för att få spana tillbaka? Och vilken lag har de i sådana fall brutit mot? Ingen, eftersom det inte finns någon sådan lag. Men låt oss låtsas att det skulle gå att misstänka ett land för brott, och att signalspaning länder emellan var förbjudet, hade man då tillåtits spana på hela befolkningen i landet i fråga?
3) Det är främst signalspaningen som ger oss information och möjligheten att misstänka ett hot, exempelvis en organiserad it-attack. Konsekvensen av kravet på domstolsbeslut skulle således bli att FRA spanade för att kunna misstänka ett brott och sedan gå till en domstol och begära tillstånd för den spaning man redan har bedrivit.
Att kräva att det ska föreligga brottsmisstanke för att FRA ska få signalspana är ungefär samma sak som att kräva att det ska föreligga brottsmisstanke för att polisen ska få ta emot anmälningar.
"Those who expect to reap the blessings of freedom must, like men, undergo the fatigue of supporting it."
- Thomas Paine
FRA bevarar vår frihet - därför ska vi bevara FRA
Sedan Sokrates drack giftbägaren och sedan Platon undervisade en 17-årig Aristoteles har människor grubblat fram och tillbaka över hur man bäst ska skydda individers frihet. Det enklaste svaret på frågan skulle förmodligen vara att inte göra någonting. Utan några som helst ingrepp i någon annans liv borde göra honom eller henne så fri som möjligt. Eller?
Nästan varje nyfött barn växer idag upp med en statsmakt som intervenerar i ens liv. Det finns tusentals lagar nedskrivna om vad man inte får göra. Bland dessa finns även många skyldigheter, såsom att ge bort en del av sin inkomst i form av skatt. Men det finns också mängder av rättigheter. Och dessa kan bara garanteras genom inskränkningar i och begränsningar av andras friheter. Precis alla handlingar som i vår värld anses vara okej, tillåts vi att göra endast för att vi i ord och praktik förhindrar andra människor från att stoppa oss från detta.
En människas frihet är en annan människas ofrihet. Men egentligen kanske det inte är så farligt? Att man inte får döda, stjäla, misshandla, bedra och råna tycker nog de flesta är bra begränsningar av ens frihet, som är viktiga för att var och en ska ha så stor chans som möjligt att leva ett så kallat normalt och civiliserat liv. Och för att detta ska omsättas i praktiken krävs en stat och ett rättsväsende.
Den 18 juni 2008 röstades proposition 2006/07:63 (http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=GU0363) igenom i riksdagen, en proposition som av många kommit att kallas "FRA-lagen" eftersom den handlar om och reglerar just FRA:s signalspaningsverksamhet. Propositionen bygger på de tre förarbetena SOU 2003:32, SOU 2003;34 och DS 2005:30, och gick igenom med beviljande av de förslag som försvarsutskottet angav i betänkande 2007/08:FöU15 (http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3322&rm=2007/08&bet=FöU15). I korthet innebär beslutet följande:
"Riksdagen sade ja till regeringens förslag till en ny lag om signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Lagen omfattar signalspaning för försvarsunderrättelseändamål, oavsett om signalerna befinner sig i etern eller i tråd. Lagen innehåller flera regler till skydd för den enskildes integritet. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande till regeringen om ytterligare rättssäkerhets- och kontrollmekanismer. Därmed förstärks skyddet för enskilda personer ytterligare utöver regeringens förslag. Regeringen ska meddela föreskrifter om ytterligare rättssäkerhets- och kontrollmekanismer när det gäller:
- en precisering av för vilka ändamål signalspaning ska få bedrivas inom ramen för den föreslagna lagstiftningen,
- hur tillämpningen av tillståndsgivningen (inriktning, behov, proportionalitetsbedömning, uppdragsgivare och sökord) ska ske,
- hur förstöring av uppgifter ska genomföras.
- att tillstånden enligt signalspaningslagen beslutas av en ny domstolsliknande nämnd,
- att den domstolsliknande nämnden ska fatta beslut om tillstånd för användande av sökbegrepp hänförliga till fysiska personer,
- att regeringen och Regeringskansliet ska ta integritetshänsyn vid sina beslut om inriktningen.
(http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3120&doktyp=betankande&bet=2007/08:FöU15)
Förutom FRA-lagen har proposition 2006/07:63 även kommit att kallas "Lex Orwell" efter Eric Blairs bok "1984" eftersom en del kritiker anser att lagen för oss mot ett övervakningssamhälle likt de gamla europeiska öststaterna. Att det blivit på detta vis är mycket märkligt då lagen snarare skyddar oss mot ett "1984"-samhälle genom att faktiskt begränsa signalspaningen, till skillnad från många andra länder som låter respektive försvarsmakt göra det utan några lagregleringar alls. Och det är inte bara lagen i sig som skyddar vår personliga integritet och frihet, utan FRA:s verksamhet i sig är en del av det som kallas demokrati och preservation of freedom.
FRA, och motsvarande myndigheter eller institutioner i andra länder, är inte på något sätt den viktigaste grundbulten i ett modernt folkstyyre, men så länge världen är uppbyggt av nationalstater kan respektive folks rättigheter endast skyddas genom att staterna skyddar sig mot och håller ett öga på varandra. Ett världssamhälle vore kanske ingen dum idé, men vi är långt ifrån där ännu. Att det idag inte finns, vilket vi nog borde vara glada för, någon världspolis gör att länders suveränitet måste skyddas främst av respektive land självt.
Och vilken ståndpunkt man än väljer att ha till folkrätten, kan man fråga sig om det inte är viktigt att:
- våra politiker, oavsett partitillhörighet, har så mycket information som möjligt om världens säkerhetspolitiska lägei synnerhet när de reser runt i världen och representerar Sverige?
- skydda Sverige från terrorism, internationella konflikter, it-attacker och andra oönskvärdheter?
- Sverige fortsätter vara en utvecklad nation som trots sin relativa storlek har mycket att säga till om på den europeiska och internationella arenan?
Diplomati, bistånd och fredsbevarande styrkor är alla viktiga komponenter för att världen ska utvecklas så positivt som möjligt - men vad vore dessa tre utan information för beslutsunderlag? Alla handlingar är beroende av kunskap, och om tänker efter så är det oftast just bristen på kunskap och information som gör att man vid ett senare tillfälle tycker att en genomförd handling var mindre bra, eller rent av dålig. "Hade jag vetat att ... så hade jag inte..."
FRA bistår försvaret och svenska politiker med viktig information och skyddar därmed Sverige som stat. Och staten skyddar oss, det vill säga svenska folket, representerar våra intressen och garanterar oss rättigheter som ingen annan institution kan.
Stort tack till er riksdagsledamöter som röstade ja den 18 juni!
"No man is entitled to the blessings of freedom unless he be vigilant in its preservation."
- General Douglas MacArthur
